A brand new start!

And so we are all set for the final verson of the story of Anna Q. We went to our writers cabin, to think and develop a final storyline, and I must say that we came a long way during 24 hours.

This project has been going on for a couple of years and has been ”sleeping” for a while. But now it was ready to wake up!

A new storyline and a fresh start is all  it took, and we will meet with a producer next week to talk about the project!

To be continued….

P&P

Annonser

The Artist opens up for the story of Anna Q Nilsson

Congrats to The Artist and Jean Dujardain from us here at Tinroof. We are delighted that a silet film about a silent movie star wins the big O and hope this will open up for our script ”Anna Q”.
Anna Q is inspired by the true story of Anna Q Nilsson, a young Swedish girl, who emmigrates to America in 1905 and becomes a pioner in American film history.

Anna Q

 

Anna Q and Dirty Flashfoot

Hi!

Tonroof is currently working on two international scripts.

Anna Q
”A young girl emigrates to America in 1907 and becomes a pioneer in the American filmbusiness, but great sucess demands great sacrifieses.”

Inspired by the true story about the Swedish silent film actress Anna Q Nilsson, born in 1888 i ystad, Sweden. One year of research is done and a first draft is ready. There is also a short trailer about our work with the research and the scriptwriting.
We are looking for producer and director for the project. Part of the financing is ready and this story is too important not to tell.

Dirty Flashfoot
”Dirk Flachenback, a soul searching geek, moves to a town where the entire decade of the eighties is erased from history. When he meets the illegal and infamous eighties dancers, The Dance Club, he is chosen to do the leathel Big Jump at an underground dance competition and discovers his true identity.”

First draft is available. Looking for producer and director and we want to pitch this one to Ben Stiller and Red hour Film. Anyone….?

Write on!
P&P

Hej från Tinroof och Ester simmar vidare!

Hej på er!

Det har varit ett långt uppehåll här på bloggen. Jag (Pernilla) varit ute på kulinariska äventyr i Sveriges Mästerkock. Idag ägnar jag mig mest åt mat och det är numera på professionell basis. Jag driver bloggen ”Mästerkock i mitt eget kök”  där jag bloggar om det mesta som rör mat och matlagning. Petra jobbar med olika spännande evenemang i Malmö.

Men det innebär inte att filmarbetet upphört. Tvärt om. Det börjar rycka i manusskrivarfingrarna nu. Vi fortsätter och sätter tänderna i några av våra projekt som vilat under förra året.

Tills dess kan ni resa till Vladivostock och se vår kortfilm ESTER som visas som ett av det bästa ur repertoaren från Capalbio filmfestival! Eller se den här…

Hej hej

P o P

Gott nytt år!

2011. Nytt år! Jag säger som jag brukar. Det är DET HÄR året som allt kommer hända! Och det känns lite så. Tinroof har fått vila lite under hösten på grund utav Pernillas deltagande i Sveriges Mästerkock. Det har varit en resa som förhoppningsvis kommer knoppa av sig i både film, tv och reklambranschen. För den som är både film och matintresserade, titta in på Pernillas matblogg och följ Mästerkocksresan där och bli inspirerad av recept.
Ett synopsis på en film-och-mat-kokbok är på G och kanske det blir en del av 2011 nya utmaningar.
Tinroof ser fram emot ett spännande 2011!
Hej på er!

Pernilla söker till Sveriges Mästerkock….hur det gick….följ Pernilla på www.pernillaelmquist.se

Är filmbranschen redo eller är vi knäppa i skallen?

De dyker upp hela tiden. Filmerna som blir gjorda. Filmerna som lyckas ta sig från en tom manussida till en premiär på vita duken. Det är tusentals hinder på vägen som ska övervinnas och många nålsögon som ska slinkas igenom.
Men vilka slinker då igenom? Efter lite efterforskning på kommande svenska filmer, så är dysfunktionella familjer, tonårstrubbel, religiösa motsättningar och ”underdogs” vanligt förekommande. Och så Del 3:orna som den här gången representeras av Änglagård- tredje gånge gillt.
Det verkar som de filmer som visas på bio, följer en marknära nivå, längs en rak linje, utan att sticka ut. Lite som dansbandsmusik. Tillgänglig och bred. För mycket saxofon helt enkelt.
När jag granskar våra manusidéer: Episk storfilm som utspelar sig i seklets början om en ung flicka som blir pionjär i den amerikanska filmbranschen (Anna Q), fyra medelålders kvinnliga rockbrudar som lider av extrem fyrtioårskris men som tar revansch under en galen turné i Sverige (WitchKraft- a shortcut to hell), kvinna mitt i livet som går in i väggen och vaknar upp i en svart-vit Bergmansk värld (Tidlösa) och ung kille som avslöjar sin identitet som son till den förvisade Flashbaby, i en stad där 80-talet raderats från historien (Dirty Flashfoot), så undrar jag om branschen är redo för oss eller om vi är helt ute och cyklar?
Har vi för mycket fantasi? Lyfter vi våra idéer upp på en overklig nivå som är för konstig att greppa för gemene man? Tänker vi för stort? För dyrt? För mycket distade gitarrer?
Jag saknar fantasin i svensk film, den där upplevelsen som inte är diskbänksrealistisk, politisk korrekt och skraj för att dra ett fingefäpplande solo. Men frågan är om filmbranschen är redo?

Diskbänksrealism på Tinroof

Write on
Pernilla

Härliga höstrusk och skrivardiciplin!

Så har det gått en sommar. Lata dagar på stranden. Långa sovmornar. Härliga grillkvällar…. Herregud! Vilken stress! Nu kommer äntligen hösten och med den skrivardiciplin.
För en manusförfattare krävs det enorm diciplin för att få någonting gjort över huvudtaget. Att sätta sig på stolen och skriva. Men det är inte lätt när man har skrivarlyan hemma i vardagsrummet och hemsysslorna plötsligt blir mer attraktiva än att vara kreativ vid tangentbordet.
Plötsligt blir det kul med en handdisk, lite tvättvik, kanske en dammsugning. Men det är bara undanflykter. Att sätta sig ner på rumpan vid datorn, öppna det kreativa sinnet och börja skriva, det är vad man egentligen borde göra. Diciplin!
Nytt eller gammalt? Anna Q är på vift och vi hoppas på svar inom kort ifrån SF. De har ju också haft sommarlov… Det är dax att avsluta WitchKraft treatment och skicka iväg häxorna till Blåkulla. Kanske hög tid att börja snegla på Novellfilmssatsningen och damma av Tidlösa. Det är som att börja rulla en enorm snöboll uppför en alp…men nån måste göra det. Och visst hjälper det härliga höstrusket till. Då är det ju tillåtet att spendra timmar vid datorn och träffa alla gamla (och nya) karaktärer igen. Det är precis som om de har stannat upp där vi lämnade dem innan sommarlovet och de blir lika glada som vi, när de får börja röra på sig igen.
Höstiga hälsningar
Pernilla