Bevara barnasinnet med bra barnfilm!

Det fanns en tid i mitt liv, då jag fick frågan ”Vilken är den senaste film du sett?”, och jag svarade ”Hitta Nemo”, ”Toy Story 2” eller ”Järnjätten”.
Mina två pojkar var barn och hade ännu inte nått upp till tonårsgränsen, då plötsligt helgens tecknade och animerade DVD-mys byttes ut mot blodiga, kulsprutesmattrande zombie-X-Box-spel eller svindlande historier med ”questar” och ”levlar” (nivåer….alltså) på datorn. Då tyckte jag att det var lite tråkigt att jag hade större insikt i en guldfisks familjetragedi eller en föräldralös trollkarls hisnande liv, än coola Tarantino-rullar och andra 90-tals filmer som jag missade att se på bio.
Idag är killarna på väg in i vuxenvärlden och jag saknar barn-och ungdomsfilmen. Inte för att jag inte kan gå och se ”Upp”, ”Det regnar köttbullar” eller ”Kalas Alfons!” men det blir inte riktigt samma sak att bjuda ut min älskade på en biokväll med animerade marsvin eller trasdockor, som att gå med två små killar, stora påsar godis, läsk och popcorn och njuta av en riktigt bra barn-och ungdomsfilm.
Under 90-talet kom en mängd fantastiska filmer i genren som också gick hem stenhårt hos oss småbarnsföräldrar. Filmskaparna insåg att det faktiskt var vi vuxna som initierade en söndagseftermiddag på bio med barnen och skapade karaktärer som vi också kunde identifiera oss med och skratta lite extra åt. Som Doris i Hitta Nemo (yr och närsynt) och Åsnan i Shreck (irriterande men godhjärtad).
Jag tog ofta med mig killarna på bio, trots att min äldsta son blev vettskrämd för det starka THX-ljudet och min yngsta son ofta var en aning för liten för att förstå intrigen i historien. Kanske var det mest jag som ville gå på bio och uppleva den fantastiska världen som vi fick besöka i barn- och ungdomsfilmerna och drömma mig bort en stund. Killarna tycket det var utmärkt att se filmerna på DVD, hemma i den mysiga soffan, utan det höga ljudet och den mörka salongen, och där man kunde gå och göra nåt annat om filmen var tråkig.
Idag är mina killar tonåringar och jag får i stort sett släpa med dem på en biofilm då och då. De filmar istället själva, lägger ut klipp på you tube, spelar spel på datorn och X-Boxen med grafik vi bara kunnat drömma om, när det enda tv-spel som fanns var den vita pingisbollen som ”blippade” och ”bloppade” fram och tillbaka i rutan.
Barn och ungdomars sätt att se film och rörlig bild har förändrats och man måste hitta nya väger att nå sin målgrupp. I dag börjar BUFF – Barn och Ungdomsfilmfestivalen i Malmö. Under ett par dagar kommer filmskapare, producenter och distributörer mötas och diskutera framtidens filmtittande för barn och ungdom. En spännande och nödvändig plattform. Barn är framtidens vuxna och deras sätt att se på film kommer även prägla hur vi i framtiden ser på vuxenfilm.
Själv ser jag fram emot den dagen då jag sitter där med mina barnbarn i en mörk biosalong, med en stor påse godis och popcorn, och tillåter mig vara barn igen för en liten stund mitt i vuxenlivet.

Tinroof hyllar BUFF!
http://www.buff.se/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s