MER SEX PÅ BIO!

……. hm….vem vet….men skulle bara kolla vad det är som dra läsare egentligen:). Just i skrivandets stund, har jag ingen aning om ni blir fler, färre eller ligger på samma stadiga nivå som förut (tack alla som läser!) men som journalist vet jag att rubriken säljer tidningen. Likadant är det i reklamen och också på filmaffischen.
En bra filmtitel är inte alltid så lätt att knåpa ihop. Den ska snabbt och enkelt förmedla vad filmen handlar om. Den ska locka publik.
Som ”Gudfadern”, ”Alien”, ”Hajen”, ”Terminator” ”Ester”….:).
När vi började skriva manus, var det med ett projekt som handlade om hur 70-talets radikalfeminism påverkat en generation döttrar…(svårpublicerat ämne). Den hette från början ”Vera, Ellen & Cecilia” och syftade på de tre tecknade tanterna i ”Fem myror” som pedagogiskt lärde oss saker som: framför, i mitten och bakom. En film om tre tjejer som växte upp, starkt påverkade av radikalfeminismen och tjejernas svårigheter att som vuxna kvinnor hitta sina roller och sig själva. ” Det är för många karaktärer. För mycket att berätta.” fick vi höra av folk i branschen och blev tipsade om att skära ner manuset till häften, satsa på en tjej och göra den lite mer kommersiell.
”Hjälp för helvete! Hjälp” döpte vi om den till då. En riktig publikdragare, även om man inte har en aning om vad filmen handlar om. Men hade vi haft en bild på lilla tioåriga Cissi (vår huvudrollsinnehavare) övergiven på ett torg, omgiven av flygblad med en knuten kvinnonäve och en Grupp-åttasymbol, DÅ hade publiken strömmat till….eller undvikit den beroende på vilken generation man tillhört. ” Det är för….flamsigt….” fick vi höra (eftersom filmaffischen inte var klar än) och efter några vändor i finansieringsvärlden, ändrade vi då titeln till ”I stormens öga”. Seriöst. Bergmanskt. Vi hittade den titeln på en övergiven strand i dunkelt kvällsdis, berusade på kreativitet och starköl, utanför vår skrivarstuga i Beddingestrand.
Plötsligt blev det en (nästan) svartvit film, djup, fokuserad på inre känslostormar hos vår Cissi som vuxen, när hon gör upp med sin döda mamma en helg i mammans hus…”Alldeles för seriöst!”.
Hade vi väntat oss något annat?
Då började vi tappa fotfästet. Den ursprungliga idén började suddas ut och vi förlorade oss i vår historia. ”Vad handlade den om…egentligen?”.
Det var då den blev en musikal. ”GRÄS!”. Ett gäng ungdomar (starkt påverkade av 70-talets radikalfeminism förstås) umgås en sommar på en ärtplantage i Bjuv. Till tonerna av svenska rockklassiker.
Vi gick aldrig ut officiellt med den och efter ett par vändor med musikalen, gav vi upp. Vi lade projektet på hyllan och lät det ”lugna ner sig”. Kanske hade vi för mycket att berätta, kanske hade vi inte hittat ”storyn”, kanske VAR det en musikal.
Om du har läst hela vägen hit, så skulle jag vilja göra ett experiment: Vilken film hade du gått på (om du hade gått och tittat på den)?
Har du tid och lust, skriv under ”kommentar” vilken av följande alternativ du hade ”hookat” på (det räcker med en siffra):

1) ”Vera, Ellen och Cecilia”.
2) ”Hjälp för helvete! Hjälp!”
3) ”I stormens öga”.
4) ”Gräs”.

Tackar på förhand. Återkommer med lite statistik.
Pernilla

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Annonser

3 svar till “MER SEX PÅ BIO!

  1. 1 & 4 skulle få mig att se filmen

  2. Jag skulle fastna för 1. Den fascinerar mig – tre kvinnors namn är en titel knuten till relationer mellan de tre, spänningar, drama. Helt enkelt ett bra filmnamn. För mig:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s