Jag är Gud!

Förra helgen fick jag veta att jag är Gud. Jag sitter där uppe på toppen tillsammans med likar som Nora Ephron (Sleepless in Seattle, When Harry met Sally) och James Cameron (Titanic, Avatar) och skapar karaktärer och universums som bara existerar i mina tankar. Jag är Gud. Skaparen. I alla fall i min roll som manusförfattare.
På manusseminariet i Stockholm i förra veckan, med den amerikanske manusgurun Michael Hague, fick jag och en stor del av svensk filmelit, en djupdykning i manusstruktur och hur man utvecklar trovärdiga karaktärer.
Magister Hauge talade i åtta timmar oavbrutet om karaktär, önskan och konflikt. De tre viktigaste beståndsdelarna i ett manus. Han talade också om karaktärens utvecklingen från yttre identitet till inre essens, och det slog mig hur oerhört duktig man måste vara på psykologi och mänskligt beteende om man ska skapa trovärdiga karaktärer på vita duken.
Om någon där ute tror att det bara är att skriva ett filmmanus….så kan han eller hon lägga slänga sig i väggen. Eller som Robert McKee, en annan manusguru säger: ”Att vara en bra manusförfattare är lika svårt som att vara hjärnkirurg. Regi är INGENTING i jämförelse”.
Och så är det. Allt handlar om en noga utvecklad struktur med exakta procentsatser för historiens vändpunkter, med synliga mål och yttre motivation, synlig konflikt och en yttre resa lika viktig som den inre resan. (Om du inte är Tarantino och bryter mot alla konstens regler).
Visste ni t ex att det finns fem olika sätt att skapa empati för din huvudkaraktär i början av filmen, vilket gör att ni överhuvudtaget har lust att titta vidare?
1. Skapa sympati för hjälten.
2. Sätt hjälten i fara.
3. Gör hjälten omtyckt.
4. Skapa en rolig hjälte.
5 Gör hjälten handlingskraftig.
Har du inte två av dessa situationer inom ca tio minuter av filmen, så kommer ingen ha lust att följa din hjälte i 90-120 min. Sen måste din hjälte ha ett mål. Hitta arken. Få flickan han är kär i. Rädd jorden. Annars har vi ingen lust att följa hjälten genom hela historien. Och sen måste hjälten ha STORA problem att nå sitt mål på vägen. Annars tappar vi intresset. Och SEN…ska hjälte nå sitt mål….eller inte. Beroende på om det är ett ”happy end” eller en tragedi. Allt detta skapar vi manusförfattare från ett ”blankt papper”. Svindlande och lite Gudaktigt! Men det är inte lätt.
Magister Hauge plockade ut en manusförfattare i publiken som fick berätta sin story, med utgångspunkt av vad vi lärt oss….Det gick fullständigt åt pipan.Magister Hauge vred sina händer, rynkade pannan, försökte förstå, men det blev en snårig manusboll som inte gick att nysta upp.
Det var då jag började småsvettas. Har mina karaktärer synliga mål? Är konflikten stark nog? Utvecklas de under resans gång? LIGGER ALLA VÄNDPUNKTER PÅ RÄTT PROCENTSATS?! ÄR JAG EN VÄRDIG (manus)GUD?!
Som tur var, fick vi alla med oss ett litet laminerat diagram, där hela strukturen är oerhört tydlig. Den sitter nu uppklistrad väl synlig vid datorn och jag tror att jag börjar få kläm på procenten!
Tack Michael Hague för en inspirerande dag!

Här får ni tips hur ni pitchar er film på 60 sekunder.

www.screenplaymastery.com

Pernilla

Annonser

2 svar till “Jag är Gud!

  1. Jätteintressant! Vi måste ses någon dag 🙂

    • Visst är det! Tyvärr förlorar filmtittandet lite av sin mystik, när man i stort sätt kan räkna ut vad som ska hända efter en viss ”procent”. Men det är Hollywoodfilmen. Det finns undantag:)
      Vi ses snart!
      Hälsar
      Pernilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s