Manusföljetongen Del 4. Det är målet, inte vägen dit, som är viktigast.

Har ni någon gång märkt att en riktigt bra och spännande film ibland helt plötsligt ”saggar” och tråkar till sig sådär sjuttio minuter in i filmen? Den spännande upptakten har fått dig sitta klistrad i biofåtöljen, men plötsligt får du lust att köpa mer popcorn, hångla med din dejt eller gå på toa.
Det är den förkastliga Akt 2.
Efter ca femtio procent in i filmen, runt en timme, har vår hjälte bestämt sig för att fullständigt hänge sig åt sitt mål och försöken att ta sig dit – Point of no return. Hjälten kan helt enkelt inte gå tillbaka i handlingen utan måste gå framåt.
Men det är här som manusförfattaren ofta tappar greppet. Du har byggt upp en spännande början, där vi lärt känna vår hjälte, utsatt henne/honom för några spännande incidenter, som ger henne/honom ett mål att sträva efter. Du har placerat dit en fiende, som ska försöka stoppa din hjälte från att nå målet och vi har också träffat hjältens stora kärlek (som ibland är målet). Allt det där är roligt och spännande att fantisera och bygga ihop, men SEN…
I Akt 2, ska det börja krångla till sig ordentligt för vår hjälte. Motgångarna ska hagla och han/hon ska köra i 190 rakt ner i avgrunden (Black moment eller Major setback) och det är ofta här som ett manus inte riktigt håller sig på banan. Händelserna staplas på varandra och det ”händer” inte så mycket, eller så händer det överdrivet mycket. En massa lösa omvägar hit och dit. Hjälten står i alldeles för många vägskäl och vi sitter ibland och undrar: ”Vad sjutton gör han/hon nu?. ”Vad har det här med saken att göra?” Varför?!”.
Varför blir det så här? Jo….hjälten hade inget klart och tydligt mål från början. Om vår hjälte inte vet vart han/hon ska ta vägen redan under första halvan av manuset….då vet manusförfattaren inte det heller. Vi har ingen aning om vilka problem och hinder som vi ska snickra ihop för att hindra vår hjälte från att lyckas nå sitt mål….eftersom det är för luddigt, otydligt eller saknas helt. Förbaskat självklart egentligen….men inte så lätt som det verkar.

Anna Q i sitt hus i Malibu runt 1926.
I vårt manusarbete hade vi ett problem. Vår hjältinna, som är baserad på en verklig person, var för framgångsrik! Hon lyckades hela tiden med det hon tog sig för. Alla älskade henne och det var svårt att skapa hinder, problem och höga murar för henne att klättra över. Hennes mål var att bli rik. Och det blev hon. Men det är inget tydligt mål. Men om hennes mål är att bli rik och återvända hem….då är det mycket lättare att sätta käppar i hjulet för henne. Med lite ”filning” på målinriktningen, kommer Akt 2 att bli mycket mer spännande.
I verkliga livet brukar man säga: ”Det är inte målet, utan vägen dit som viktig”. I manusarbetet är det målet och inte vägen som är viktigast.
Ett tips: Hitta på ett så enkelt mål som möjligt. Då blir vägen dit mycket lättare att krångla till.

Lord of the Rings trilogin – tänk att ett enkelt litet mål som att ”ta den här ringen och förstör den” kan resultera i 17 Oscars statyetter och timvis av fantastisk film.

Pernilla

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s